Varför en sida om den japanska tranan? För att få svaret så måste vi gå tillbaks till 1975 då någon i SAK ansåg att vi bör ha ett klubbmärke. Styrelsen ordnade en förslagstävling och mig veterligen så kom det in två förslag. Ett från Lennart K och ett från Guy R. Guys förslag antogs. Han hade fått tag på en bok med tusentals bilder på olika symboler och liknande från Japan (Asien). Från den boken så hade han fastnat för en symbol som skulle föreställa någon sorts fågel. Han tyckte att den var vacker och gav ett harmoniskt intryck. Sedan dess har vi använt vår kära ”trana” till flera olika saker; T-shirt, tygmärken, affischer osv.
Japansk trana
Denna vackra fågel har genom århundraden blivit dyrkad, omskriven och avbildad på många sätt. I den japanska kulturen kallas den för Lyckans fågel. Den symboliserar lycka, långt liv och äktenskaplig trohet. Tranan kan uppnå en ålder av nästan 50 år. Storleken kan bli ca 150 cm och vikten ca 10 kg. Honan och hanen håller oftast ihop under hela sin livstid.
Som så många andra djur så har den japanska tranan blivit utsatt för det mänskliga habegäret. Från att ha funnits i tusentals minskade beståndet och 1952 kunde man endast räkna till 33 st i flocken. Stränga lagar och en skyddad plats av sumpmark vid Kushiro (Hokkaido) gjorde att ca 30 år senare var beståndet uppe i 319 st.
Den här hanen har intagit en klassisk ”hanmi” position. Ena vingen är utsträckt för att lindra en stel muskel och ett ben uppdraget i kroppsfjädrarna för att skydda det mot vinterkylan. Efter ett tag skiftar han till andra benet. Då och då skyddar han även näbben genom att stoppa in den under kroppsfjädrarna.
Vintertid får tranorna hjälp med föda från folk som bor i trakten. De utfodras då med majs, till skillnad mot deras naturliga sommarföda som normalt består av fisk, grodor och insekter. Tidigt på våren flyger de till ett närbeläget ”sommarställe” där dom häckar. Som kontrast så flyger tranorna från Korea åtskilliga 100 tals mil varje vår för att nå sina häckningsplatser i Sibirien.
Tranan som modern fredsymbol
Att vika papper till olika figurer är en gammal konst i japan och tranan är även här vanlig förekomst. Mest berömd är väl historien om flickan Sadoko Sasaki i Hiroshima som började vika tranor för att bli frisk från de skador hon fått av den första atombomben 1945. Fortfarande finns det tusentals vikta tranor på Point Zero platserna i Hiroshima och Nagasaki och fler kommer varje dag från hela världen tack vare Tusen tranors klubb. I japan är det vanligt att minst en skolresa går till Hiroshima eller Nagasaki. Innan resan brukar klassen förbereda sig genom att vika tusen tranor att ta med sig.
I maj 1958 stod Fredsmonument färdigt i Fredsparken i Hiroshima. På toppen av ett paradisberg står Sadako, och med utsträckta händer lyfter hon en trana av guld mot skyn.
Nedanför monumentet kan man läsa:
Detta är vårt rop,
detta är vår bön;
fred i världen.
